Nää, 2013 var inget att ha…

Efter att ha läst igenom alldeles för många sammanställningar av året 2013 så känner jag mig allt annat än ensam över att lämna detta jävliga år bakom mig. Någon större sammanställning med fina bilder blir det inte heller för det finns helt enkelt vare sig bilder eller ögonblick jag vill dela med mig av. Visst har 2013 haft sina ljusglimtar och jag är så tacksam över mycket men nu ser jag framåt.

Det där med nyårslöften är inget för mig heller utan jag brukar välja ut ett ord som jag försöker tänka lite extra på under året. Något jag eftersträvar och som får mig att må bra. Något jag saknade extra mycket under 2013.

balans

Gott nytt 2014!

Regnet öser ner och jag målar

Här nere vid sydspetsen av Vänern blev vi skonade från stormen Simone. Idag är det dock betydligt sämre väder med isande vindar och ösregn. En fin dag för måleri och skissande på framtida planer.

Jag brukar tycka det är så intressant och se när andra pysslar och målar så jag tänkte visa lite bilder från en av dagens målningar. Denna gjorde jag för att testa det handgjorda pappret som jag hittade i en låda. Jag har för mig att jag köpte en bunt handgjorda akvarellpapper på In-Ex för många år sedan så det är säkert dem. För övrigt har jag använt Winsor & Newtons lilla Sketch Box, da Vinci penslar nr1 och nr4 och acrylic ink i vit och brun. Bilderna är tagna med mobilen, i mörker… med ursnygg skrivbordsbelysning. Skulle ni mot förmodan vilja se dem större så är det bara att klicka.

Jag kom i alla fall fram till att pappret var riktigt skoj att måla på men lite besvärligt för detaljer eftersom det var i grövsta laget.

131029_akvarellfisk01

131029_akvarellfisk02

 

Försök att vara så lite lik en älg som möjligt…

algflugorFörra månaden när vi åkte iväg för att ta en liten skogspromenad så hade vi inte en tanke på äckliga älgflugor utan jag bekymrade mig mest för spindlarna bland blåbärsriset i vanlig ordning. Jag är inte så förtjust i spindlar och har stött på riktigt hemska saker i blåbärsriset (typ 2-3 meter mellan ögonen!)… eller ja, nästan i alla fall. ;-)

Det var så vackert väder och efter en stund blev vi lite varma och fick då börja vifta bort insekterna runtomkring. Vi hade munkjackor på oss och drog upp luvan för att slippa det värsta. Efter någon timme började det klia i hårbotten och insekterna satt nästan fast och var svåra att få bort. Hade fortfarande inte en tanke på älgflugor eftersom jag inte råkat ut för dessa äckliga insekter tidigare.

Väl hemma skakade jag ur alla kläder innan de åkte i tvätten och hoppade snabbt in i duschen. Insekterna satt hårt och jag fick kamma igenom håret med en fin kam medan jag hade schampo i för att få bort allt. Blääsch säger jag bara!

Letade lite information om dessa parasiter och dök på en artikel på Aftonbladet, med tillhörande tips på hur man undviker dem allra bäst. Det där med att vara så lite lik en älg eller ett rådjur som möjligt kan jag inte göra så mycket åt, jag har alltid sett ur som en älg helt enkelt. Men jag får väl spruta på mig lite parfym och bära runt på en fackla nästa gång jag tar en skogspromenad kanske.

Kameralös

Det ekar fortfarande tomt här i bloggen och det beror till stor del på att jag inte har någon kamera i dagsläget. Jag gillar bilder och brukar se till att de allra flesta inläggen jag gör innehåller minst ett foto, mest för att jag själv gillar att läsa bloggar där det finns mycket bilder. Just nu har jag bara min mobil som jag tar kort med och även om dagens mobiler ofta är utrustade med en riktigt bra kamera så är de ju onekligen väldigt begränsande.

Min förra kamera, en Canon EOS 1100D, och jag blev aldrig riktigt några kompisar. Den var lite väl plastig och saknade en de funktioner som jag ville ha när jag väl kommit över nybörjartröskeln. Jag trodde att den skulle räcka lite längre utvecklingsmässigt än vad den gjorde helt enkelt.

Nu sitter jag här och funderar medan jag sparar till en ny kamera. En relativt enkel systemkamera med möjligheter till lite mer avancerade inställningar. Eller ja… allt är ju relativt, men jag behöver inte börja från början tycker jag.

Just nu får jag nöja mig med mobilen och det får bloggen också göra. Den här magiska hösten vi har bjuder ju på en hel del inspiration och livsglädje i alla fall. Varmt, färgglatt och prasslande vackert.

131015_underbarahost

Öronbedövande dån

I lördags tog vi en liten eftermiddagstur till Trollhättan för att titta på när de släpper på vatten klockan 15. Vi kom precis när de började och ställde oss på bron ovanför fallet. I början rinner det lite långsamt bland stenarna men efter ett par minuter blir det ganska dramatiskt med tillhörande dån och skvättande vatten. Det finns små stigar och gångvägar som gör att man kommer riktigt nära om man vill.

Om ett par veckor när träden skiftar i rött och gult så skall vi tillbaks och titta igen. Då tar vi med oss lite picknick också hade vi tänkt.

Satte ihop några mobilbilder (i skumma färger)…

130921_trollhattan

Det luktar höst

Vi trotsade de hotfulla molnen idag och åkte iväg till Hunneberg, som ligger ett par minuter hemifrån, för att traska ut i skogen. Vi tog en liten stig som såg sådär lagom snårig och mjuk ut, plockade lite blåbär och pratade om hur älgbajs ser ut. Terriern var givetvis i sitt esse och kamouflerade sig fint i omgivningen.

130915_hunneberg01

Det luktade så otroligt gott. Höst, träd, fuktigt gräs och frisk luft. Jag önskade att jag kunde ta med mig en stor burk med höstdoften hem och sniffa på när man ligger i soffan och inte känner sig så himla pigg på att knalla ut med hunden. Kanske ett doftljus som luktar ”lagom fuktig blandskog på förhösten”? Det hade säkert varit väldigt inspirerande i alla fall.

Vi strosade runt där i skogen i lite drygt en och en halv timme innan vi satte oss i bilen igen. Två minuter senare öppnade sig himmelen och regnet vräkte ner. Perfekt.

130915_hunneberg02

Tyvärr är vi kameralösa för tillfället så det blir bilder ur telefonen.

Sommarens sista suck

I början av veckan pekade termometern på 24 grader i skuggan här vid Vänerns sydspets. Även om jag går här och längtar efter krispiga höstdagar och röda löv på träden så måste jag medge att det har varit skönt med en sådan utdragen och fin sommar.

Jag packade ryggsäcken medan terriern stod och pep med darrande stämma på hallgolvet. När ryggan åker fram så vet han att det är något skoj på gång. Det är samma ryggsäck som han får med sig full med leksaker och mat när han följer med husse till kontoret eller åker till hundvakten. Denna gången packades den med isté, hundgodis, badbyxor, kakor och handduk.

Så fort maken slutat jobbet åkte vi iväg till en långgrund och fin strand och njöt. Solen försvann bakom ett molntäcke men det gjorde ingenting alls. Terriern sprang som en galning, jagade sin anka och rullade sig torr (?!) i den fina sanden. Maken tog sig ett dopp och jag ångrade givetvis att jag inte tagit med mig badkläder.

Jag tror att det var sommarens sista suck.

130909_sistasucken

Min inre kulturtant är lite snål

Lagom till årets bokmässa så var jag tvungen att bejaka min inre kulturtant och klippa av luggen. Kort och rak, precis som det skall vara. Om man bortser ifrån att jag har virvlar och självfall i vartenda litet hårstrå så var det ett bra beslut. Mindre trevligt är ju att mina små brännmärken i pannan kommer att få kompisar eftersom jag är för snål för att köpa en ny plattång. Tegelstenen jag använder idag har snart tio år på nacken men förutom att den är något tjockare än dagens smidiga varianter så har jag sett att den uppdaterade versionen av samma fantastiska plattång kostar 2000 pix. Det är cirka tio böcker i dessa bokmässetider! Case closed.

Det är Lars Noréns fel att jag inte kan sova ordentligt

Härom kvällen bestämde jag mig för att försöka ta mig igenom Lars Noréns dagbok (den första) igen. Jag har gjort två försök tidigare men tröttnat efter ett 50-tal sidor. Jag har pocketversionen och texten är så liten att jag får kisa mig igenom sidorna men denna gång lyckades jag ändå att fastna lite mer.

Problemet är att jag blir så himla stressad av formateringen. Ingen styckeindelning, korta meningar och ingen andningspaus överhuvudtaget. När jag sedan somnar så drömmer jag i ett liknande mönster och vaknar med andan i halsen var tionde minut. Detta har hänt varje kväll jag läst ur dagboken. Framåt morgonen är jag så trött att jag lyckas att somna av ren utmattning.

Nej, nu blir det ingen mer Norén på kvällarna. Är lite sugen på någon deckare tror jag, men framförallt är jag väldigt trött och vid behov av en lång natt sömn.